Boken handlar om en tonårstjej vid namn Rhiannon. Hennes pojkvän Justin har aldrig gjort henne illa, men har aldrig heller ägnat särskilt mycket uppmärksamhet åt henne. En dag bestämmer sig Justin för att ta Rhiannon till stranden, hennes favoritplats, och beter sig som den drömpojkvän Rhiannon inte har. Detta inger hopp och liv i förhållandet, tror hon, tills det visar sig att han dagen därpå knappt kommer ihåg vad som hänt. Som om han vore någon annan... eller rättare sagt - som om någon annan vore honom.

Boken är skriven på lätt engelska. Att den utspelar sig i första person och i presens ger handlingen ännu mer liv. Tankar och känslor är stammen i boken, gestaltningar kommer i andra hand, vilket kan vara både bra eller dåligt, beroende på vem läsaren är. Ibland skulle dock fler gestaltningar och miljöbeskrivningar passa fint, för variationsrikedomens och inlevelsens skull. Men om man föredrar böcker med inre monologer, är detta en bok för dig. Berättelsen var inte väldigt händelserik, enligt mig, men alla situationer analyseras i huvudkaraktärens hjärna, och hennes tankar blir våra tankar. Jag själv blev aningen trött av allt detta kontemplerande, men jag ska villigt erkänna att det var avkopplande att få en paus från intensiva händelser, som en kompensation för händelsefattigdomen.

Handlingen kretsar kring huvudtemat kärlek. Den är lite romantisk, men är ingen tydlig kliché (fast det märks att den är en tonårsbok med sitt kärlekstema). Jag tycker dock att det är riskabelt att ha kärlek som centralt tema. Jag föredrar hellre ett annat tema, som t.ex. skräck, med kärlekstema som ett litet sidospår. Men det är givetvis en smaksak. Jag skulle ge den 3 av 5 som betyg. Förhållandevis lättläst (och bekväm att läsa), långsam, men ingen äventyrsbok. Boken passar för ungdomar mellan 12-16 år.